Kulturrådets Kerstin Brunnberg tillfredsställer sig själv: ”Det känns alldeles förträffligt"

”Det känns alldeles förträffligt att man ställer frågan om det här. Det är väl alldeles utomordentligt bra” (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5403984)

Om jag någon gång blir ordförande i ett sammanhang där offentliga medel sprids utan mening eller mål ska jag också tillfredsställa mig själv och mina behov.  Jag ska med allmänna medel sprida min övertro på just min agenda. Kanske ska jag skänka kulturmiljonerna till Hjortnäs Rc-klubb eller till Leksands IF. Viktigast är dock att mina donationer likt Kerstin Brunnbergs ska gå till en organisation som helt missar ramen och kraven för att motta bidrag och dessutom ska jag likt henne sitta i den gynnade organisationens styrelse. 

Kan det finnas något problematiskt med det? Bör Kerstin Brunnberg
överväga att lämna tidningen Expos styrelse?

-Jag ska faktiskt fundera på det. Men eftersom jag har fattat beslutet en gång tänker jag nog inte brådstörtat fatta ett nytt beslut, utan tänka igenom det, säger Kerstin Brunnberg.

Väl Mött

Unikt datorparty eftersom det var Drogfritt?

För några dagar sedan inträffade ett datorparty i Malung, en händelse som blev till nyhet på dt.se http://www.dt.se/nyheter/malungsalen/1.5453664-drogfritt-datorparty. Det hela hade varit en lugn och trevlig tillställning med cirka 100 deltagare. Dessa sammankomster brukar dock vara lugna och deltagarna beskrivs oftast bäst som nervösa och försiktiga moderskära ungdomar vars största brist är på D-vitamin. Trots detta faktum väljer artikelmakaren att kröna artikeln med rubriken: Drogfritt datorparty. Ett faktum som får åtminstone mig att fundera.

Är det verkligen värt att notera i rubriken så fort någon har kul utan knark? Om det verkligen är viktigt är det då inte lika intressant att notera vilka typer av droger man förväntat sig att finna på dessa datorpartyn? Då artikelns kärna genom rubriken ter sig belysa att drogers frånvaro är det unika med situationen skulle det säkerligen även vara intressant för föräldrar att få veta vad dessa andra drogtyngda datorfester äger rum.

Vågar man ge sin son pengar till Billys pan-pizza och energidryck eller kommer han köpa hemkört och kokain för hela slanten?

Väl mött

En hink latrin

Aftonbladet är en sådan inrättning som fungerar som samhällets dammsugare. Oavsett var inkompetenta snedvridna puckon dyker upp tycks de hamna i gallblåsan som är Aftonbladet.  Det är få organisationer som är lika moraliskt infantila som denna uppblåsta och självgoda tidning. Om man nu ska skända begreppet genom att kalla Aftonbladet för tidning. Kanske borde man känna sympati med slapptaskarna på Aftonbladets redaktion. Varje dag måste de gå runt med en känsla av att folk skrattar åt dem.

Ni känner väl igen situationen då man berättar om en nyhet varpå en annan frågar vad man hört den? Det räcker med att nämna Aftonbladet för att man tillsammans ska dela ett gott skratt.

Kanske är det just denna egenskap som hållit blaskan och dess redaktion vid liv. Men bör det egentligen vara så här? Är det inte att skicka dubbla budskap till våra unga skoltrötta elever när vi tillåter mytomaner utan grundskoleutbildning skriva tidningens artiklar?

Aftonbladet är som en hink latrin. Ingen vill ha med dem att göra men ingen tycks heller vilja ta rätt på dem. Aftonbladets ruttnande odör märks obönhörligen när man som läsare är det minsta insatt i ett ämne. Är man dock inte insatt riskerar man att bli utsatt. Utsatt för en vinkling och dimma som riskera att rendera i efterblivenhet med tillhörande anställning hos Sveriges överlägset sämsta tidning.  

Väl mött

Livlös på bussen

Jag har med anledning av den parkeringsbrist som råder vid min fältstudieplats den senaste veckan utforskat kollektivtrafikens plus och minus. Då den största fördelen med att åka buss redan nu är avhandlad kan vi påbörja beklagandet av kommunikationsmedlet. Frågan är dock om det största felet med att åka buss i Örebro kan tillskrivas just bussen. Det som bekymrar mig mest i min dagliga pendling är nämligen den livlöshet som kommer till uttryck i mina medpassagerares gråa och tyngda ansikten. Den fråga en oinvigd men observant individ med nödvändighet ställer sig är uppenbar…

Blir man sur och olycklig av att åka buss eller åker de som är sura och olyckliga alltid buss? 

Väl mött

Uppsalasyndromet

Vad är egentligen populism och mainstream, är det flugor kring en klick avföring? Svaret på frågan är förvisso självklar. Vi har fått höra vad vi borde söka och får bekräftelse i vårt instinktiva val av likasinnade. Men varför lyssnar vi då på historien om hur gräset alltid är grönare den andra sidan?  Varför blir vi slavar i systemet kring mytbildningen, av staden, filmen, rockgruppen eller religionen?

Vad finns det för okända öden som sakta men säkert försummas av vår rädsla att tänka själva? Vilka intryck begränsar vi oss till då vi uteslutande nyttjar Spotify och Apple? Vilka möjligheter och människor stöter vi aldrig på då vi alltid surrar kring den ”hetaste” korven?

Det vore felaktigt att på något sätt påstå att någons val är fel. Men har vi någon gång seriöst och kritiskt betraktat spillningen vi ljudligt proklamerar vara Sveriges bästa studentstad?

Kanske sprider metaforen om flugans fascination av avföring ett förklaringens ljus över varför termen ”fluga” beskriver något som temporärt är populärt bland lågt stående varelser. Det dröjer nämligen inte länge innan flugan på grund av sin mognad känner sig besviken på eftersmaken.

Väl mött